Hanna Linnéa Romark

upp och ned, ner och opp grisen gal i granens topp.
Shit vilken längtan jag har efter att se barn filmer. Emli i Lönnerberga, Madicken, Lejonkungen ja allt.

Minns ni hur lätt allting var förut när man var liten?
När det största problemet i ens liv var att man bara fick äta godis på lördagar.
Då när allting som var roligt hade ett stort värde i livet, nu har det väl oxå ett värde men inte samma, man klara sig utan det ibland för att tex göra något tråkigt men som är viktigare.

Jag saknar hur vissa saket kändes, tex hur det var att stiga upp på morgonar och gå till skolan. Det saknar jag, man kände sig så stor och...ja hur ska man säga, viktig? Fel ord egentligen men ändå så rätt.
Och jag saknar hur det var när den första snön kom, man nästan letade huset igenom efter kälke och spadar.
Vart tog den tiden vägen?
Heeela alltihopa bara försvann och kommer aldrig mer tillbaka, och vet ni vad. Jag kommer sakna det, jag skämms inte över det heller.

En tid som jag saknar mest det är när jag och min kusin Hannes var små vi var, och är ännu tycker jag, som syskon. Då när vi alltid hade roligt tsm och gjorde bus.
Men vi blev äldre och jag tyckte Hannes var rätt barnslig. Men nu det senaste halv året har jag insett att Hannes har nog vuxit i kapp mig igen. Nu kan man snacka med honom om det mesta och vi umgås nästan lika mkr som förut. Går inte att jämnföra hur det var då med nu. Nu är det helt annorlunda så klart, men vi har hittat tbx till varandra igen.
Om det går några dagar och jag inte har träffat honom, då saknar jag han. Det är nästan så att jag måste köpa vinterdäck till hans cykel så att han kan cykla i vinter till mig : )

//Hanna, ska sova nu och bli på bättre humör till imorgon.