En speciell dag på många sätt.
Idag har det varit en speciell dag på många olika sätt, Hannes gossen fyller 14år, mammas faster Tora fyller 80år och idag är det även 50år sedan en av historiens mest musikaliska män (enligt mig) dog, Buddy Holly. Han, Big bopper och Ritchie Valens plus deras pilot störtade ner i en äng på väg till nästa spelning.
Buddy Holly var 23år, på väg mot toppen av sin karriär, lyckligt gift och ett barn på väg. Han tog nog livet för vad det är, han gjorde som han ville och han gick sin egen väg. Ingen gillade hans musik mer än ungdomarna och "svarta" i början. De älder föraktade hans musik och även honom. Till slut slog han och hans band igenom med "that´ll be the day". Buddy Holly och the crikets fick komma till ett skivbolad i New York. Där trodde alla först att bandet var mörkhyade och blev därför väldigt förvånade när de insåg hur fel de hade.
På skivbolaget träffade Buddy, Maria Elena som han föll direkt för. Han fick kämpa för att få Maria att låta honom komma nära henne. När Maria väl lärde känna Buddy blev hon störtförälskad och de gifte sig. Det gick bra för Buddy och de andra grabbarna, men allt eftersom blev de andra killarna trötta på musiklivet och ville hem. Men för Buddy betydde musiken mer än allt annat och han stannade kvar i New York och levde där med sin musik och sin fru. Han var ett musikaliskt geni, bara han och Mozart spelade på ett speciellt sätt som fick tonerna att låta som regndroppar. Så låter det i "words of love" som han skrev åt sin fru. Livet lekte men så började hans karriär gå lite nedåt och alla ville ha ut honom på turne fast han bara ville skriva låtar hemma. Men han gav sig ut på turne och skulle vara borta några månader. Han lämnade Maria hemma som var höggravid och lovade att ringa varje kväll och komma hem tills det att barnet var fött. Han fick aldrig se sitt barn och aldrig se sin fru efter den kvällen. Den 3 februari 1959 störtade planet han satt i och en stjärna slocknade.
Om han hade fått leva och fortsätta sitt liv tror jag att han hade blivit större än Elvis och han hade inte knarkat ihjäl sig för han verkar ha varit av en anna sort än Elvis. Menar inte att Elvis var en dålig människa för det var han absolut inte! Men Buddy var mer (som jag tror) hur ska man säga, en familje sort? Han var en nörd med sina stora svarta glasögon och sitt absoluta intresse för ny musik, rock "n" roll.
Det finns så många bra Buddy Holly låtar att jag inte kan välja en. Alla sätter sig nära hjärtat och lyssnar man på texterna hör man honom berätta en berättelse om varje låt, en historia och budskap.
Ett citat av Keith Richards; "Not bad for a guy from Lubbock, Texas, right? Not bad at all."
Och jag hållar med till punkt och pricka, det var inte illa alls!
Buddy Holly var 23år, på väg mot toppen av sin karriär, lyckligt gift och ett barn på väg. Han tog nog livet för vad det är, han gjorde som han ville och han gick sin egen väg. Ingen gillade hans musik mer än ungdomarna och "svarta" i början. De älder föraktade hans musik och även honom. Till slut slog han och hans band igenom med "that´ll be the day". Buddy Holly och the crikets fick komma till ett skivbolad i New York. Där trodde alla först att bandet var mörkhyade och blev därför väldigt förvånade när de insåg hur fel de hade.
På skivbolaget träffade Buddy, Maria Elena som han föll direkt för. Han fick kämpa för att få Maria att låta honom komma nära henne. När Maria väl lärde känna Buddy blev hon störtförälskad och de gifte sig. Det gick bra för Buddy och de andra grabbarna, men allt eftersom blev de andra killarna trötta på musiklivet och ville hem. Men för Buddy betydde musiken mer än allt annat och han stannade kvar i New York och levde där med sin musik och sin fru. Han var ett musikaliskt geni, bara han och Mozart spelade på ett speciellt sätt som fick tonerna att låta som regndroppar. Så låter det i "words of love" som han skrev åt sin fru. Livet lekte men så började hans karriär gå lite nedåt och alla ville ha ut honom på turne fast han bara ville skriva låtar hemma. Men han gav sig ut på turne och skulle vara borta några månader. Han lämnade Maria hemma som var höggravid och lovade att ringa varje kväll och komma hem tills det att barnet var fött. Han fick aldrig se sitt barn och aldrig se sin fru efter den kvällen. Den 3 februari 1959 störtade planet han satt i och en stjärna slocknade.
Om han hade fått leva och fortsätta sitt liv tror jag att han hade blivit större än Elvis och han hade inte knarkat ihjäl sig för han verkar ha varit av en anna sort än Elvis. Menar inte att Elvis var en dålig människa för det var han absolut inte! Men Buddy var mer (som jag tror) hur ska man säga, en familje sort? Han var en nörd med sina stora svarta glasögon och sitt absoluta intresse för ny musik, rock "n" roll.
Det finns så många bra Buddy Holly låtar att jag inte kan välja en. Alla sätter sig nära hjärtat och lyssnar man på texterna hör man honom berätta en berättelse om varje låt, en historia och budskap.
Ett citat av Keith Richards; "Not bad for a guy from Lubbock, Texas, right? Not bad at all."
Och jag hållar med till punkt och pricka, det var inte illa alls!
Kommentarer
Trackback
