Hanna Linnéa Romark

Har tränat som fasikken idag och jag har först tränat på gymmet och sedan var jag ut och joggade med Akka igen. 
  Det gick hur bra som helst och hon höll koll på mig när jag gömde mig för henne. Hon får alltid springa lös när vi är på långt avstånd från allt kvartere och likande.
Men vid korpen lådan kom det en man (märk väl jag kallade honom man och inte gubbe eller något annat nedvärderande) med två stora hundar och en liten valp som han hade i koppel. Akka gillar att leka men de här hundarna var inte på lekhumör kan jag säga. De attakerade Akka och jag försökte locka henne till mig, jag försökte med allt och jag tänkte på allt Sanna har sagt men inget funkade.
  De andra hundarna var lite hårda mot Akka och tillslut var hon så rädd att hon kom till mig. Då uppkom denna konversation:

Mannen: Man ska inte ha hundarna lösa.
Hanna: Ne men man ska inte ha hundarna i koppel hela tiden heller. (inte snäsigt sagt alls, bara vänligt)
Mannen: Men man ska inte ha de lösa, hunden kan skada sig...
Hanna: Det är just därför jag har henne lös, så att vi ska träna att hon får vara lös och klara sig.
(mannen går)
Hanna: Men tack iaf. *vinkar*

Jag tar inte alls illa vid. Och att hundarna satte Akka på plats tycker jag är bra. För min Akkis ska inte bli en hund som inte kan vara lös utan måsta alltid vara i koppel och bli tokig så fort hon ser en annan hund. Nej, jag har sett hur lycklig hon är när hon får springa lös och nosa på allting. Man ska kunna lita på sin hund, kanske inte till 100% men till 98% och hunden måste kunna lita på dig. Jag kan i princip ingenting om hundar och Akka är absolut inte den bästa, snarare den sämsta. Och det gäller mig oxå.
  Därför tränar vi, vi bygger upp ett förtroende mellan oss så att vi ska kunna bli så bra som möjliga tillsammans.
Som just när vi är ute på promenad, hon följer mig och jag tittar så att hon inte verkar trött och inte orkar springa mer. Då vilar vi.

När vi nästan kom hem såg jag samma man igen.
Den här gången hade han sin lilla valp lös. Jag såg hur han gick åt sidan så jag inte såg honom och lockade på valpen och satte fast den igen. När han gick förbi mig tittade han inte ens på mig.
  Akka var helt galen och jag försökte lugna ner henne. Hon fick ju inte leka...
Men så gick spännet upp och hon kom lös och sprang så klart till mannen och hundarna.
Jag förklarade att spännet hade gått upp och han sa att det var lugnt.
Hundarna började ju morra och Akka ville leka. Men mannen förklarade hur jag skulle göra så att jag inte skulle bli skadad av någon hund och till slut fick jag fast Akka. Jag tackade och de gick vidara och jag och min Akkis gick hem.

Med det här ville jag bara förklara att med vänlighet kommer du längre. Om jag hade snäst åt honom som jag troligen skulle ha gjort förut skulle det inte gått lika bra.
  Och jag ska fortsätta ha Akka lös när tillfället finns för hon ska kunna vara lös och inte bunden alltid.
För en fri hund (häst, människa, katt you namne it) är en lycklig hund enligt mig.
Men det här är ju bara vad jag tycker, det kanske är helt fel. Om det är fel, snälla säg vad det rätta är så jag inte gör fel :)