Hanna Linnéa Romark

Usch får nästan lite ont i hjärtat av tanken att börja skriva här igen. Men kom på mig själv att det är enda gången i mitt liv som jag Skriver. Det är väl sen vi tog studenten som jag har skrivit någonting. Så går det när man endast är en enkel markarbetare.

Mycket har förändrats sen jag skrev här sist. Jag har flyttat tillbaka till Lompis, det trodde jag aldrig skulle hända...
Jag och Jonas ska skaffa hund. Jag är så långt ifrån turism som man kan komma. Närmare -1384 meter under jorden. Min lillasyster och jag kan vara i samma rum utan att slåss. Jag har insett att jag lever det där livet som jag ville ha. Om man nu räknar bort att jag inte flyttat härifrån ännu. Om det nu ens händer. Men resa kan man ju!
Jag vaknar upp varje morgon och ser en helt underbar människa vid min sida. En som alltid ställer upp, som inte kräver allt av mig och som älskar mig trots mina permanenta fel och brister. Jag lever på ruset av att själv få bestämma hur mitt liv ska se ut, varje dag! Jag har börjat använda glasögon så nu ser jag allt med andra ögon. Jag har de bästa vännerna som finns. Även då vi inte ses på länge ibland så vet jag att de är där. Jag hade kunnat skriva hur mycket som hellst om mitt liv som är nu. Men hey vi ska inte skryta för mycket!

Förhoppningsvis så skriver jag väl lite här i framtiden.